LINDA LINDHOLM

Idag är då en sån dag då driften att skriva blir så stark att man knappt har ro att göra morgontoalett. Den här gången var den drivande kraften dagens Turun Sanomat, där gallupen löd; borde man bjuda in mera vanligt folk till slottet?

Inte nu igen, kunde jag inte låta bli att tänka. Ibland känns det som om livet är ett enda stort j..la repeat. Varje år inleder vi med att diskutera julskinkans konsekvenser, eventuella nyårslöften och alkoholbruket i januari. Tidningarna gör reportage på det finländska supandet, om ifall det är vettigare att ha en vit månad eller dricka stabilt sunt under året.

Är det valår diskuterar tvingar man antingen ur politikerna ja/nej-svar som man sedan kan referera till när verkligheten inte blir så svartvit som man målat upp innan valet. Man diskuterar i vilken grad politikerna är fjärmade från vanligt folks liv och kommer fram till att det är i hög grad, och citerar någon som konstaterar att  de ju ändå bara lyfter hög lön för inget. Sedan talar man om demokratiunderskott och att slashasarna till unga inte röstar, antingen för att de är mindre klipska än unga var förr i tiden (minsann) eller för att politik är så tråkigt. Newsflash, politik är tråkigt. I alla fall om man har sakfrågor på ena sidan och ledamot Tanjas kärleksliv på andra. Hur ska man då göra det sexigt? Jo genom ungdomsvalmaskiner  och UvM:s sidor för "Ung påverkan", typ. Grattis. Undras bör inte varför vissa tycker det är roligare att proteströsta. Bra, och nu kan ni kräva att få veta vad man borde göra istället då? Sakfrågor, utan retorik om procentenheter och ramlagar är en bra början. Men åter till min årsanalys.

Inför sommaren kommer man på att det vore viktigt att varna folk för alkoholens faror. Grilla mera ljust kött, och drick vatten till törsten. Gott så. I augusti kan vi så koncentrera oss på att ge tips på var den som ändå blivit fast i semestersupandet kan få hjälp. Under sommaren har även festivalsvineriet avhandlats vitt och brett, särskilt vid midsommar då en sorts nyhet alltid är mängden som supit, förgiftat eller drunknat sig ur denna värld.

Under hösten ger vi tips på hur man tampas med höstdepression, för att vi så äntligen skall närma oss jul. Innan jul kommer Balen. En av årets största tittarsuccér och en älskad-hatad tradition. Är man mån om att inte vara mainstream kan man ljudligt bojkotta tittandet, eller till och med ställa sig och protestera utanför slottet mot "eliten" som firar där inne. Eliten är då lika med våra folkvalda representanter och president, våra högt älskade sporthjältar, författare och konstnärer och företrädare för medborgarorganisationer av olika slag.

Sen är det nästan jul, och då finns det två samtalsämnen, dem som har det svårt inför jul och dem som har svårt med spriten och besinningen. Ja, och den största klassikern; kommersen. Förkastligt att marknadskrafterna drar nytta av de ädlaste av känslor; kärlek och omsorg om våra närmaste. Så låt bli att köpa, kan man tycka. Men nej, där går gränsen.

Retorik, avundsjuka, sprit och klagomål. KAN VI HITTA PÅ NÅT NYTT SNART? Och, måste jag fråga, är det så konstigt att våra unga super? Har ni tänkt på hur mycket vi talar om sprit?

Ester på Hemmet i Åbo, 106 år (TS 6.12 -07, fritt översatt): 

"Tack är ett litet ord,men mycket viktigt. Här bor många gamla som är missnöjda och klagar på allt. Jag har här fått lära vuxna människor hyfs, att man ska tacka skötarna fast det är deras jobb. Också barn skall få tack, för det är samtidigt uppmuntrande".

Jag vill ha flera såna som Ester. Jag vill ha mer kreativitet. Jag är glad, faktiskt, över att vara finländare, jag tycker helt enkelt vi ska njuta lite mer. 

Glad självständighetsdag.  :)

I Burma har protesterna mot juntan varit modiga och stora, men nu slagits ner av juntan. Jag hoppas innerligt att vi snart ser nya protester, att oppositionen skall orka samla sig. Och för dem som undrar varför jag inte kallar landet vid namnet som figurerar i bl.a. Rundradions nyhetssändningar, så är orsaken politisk, och har ingenting med språkliga val att göra. Jag vill inte använda juntans namn på landet.

På tal om trevliga saker har vassen blivit gul i Nagu. En flundra fick vi under veckoslutet, och den stektes och åts med god aptit. Nästa år kanske vi får igång en rökugn.

Jag var också verkligt glad då Jessica Ålgars-Åkerholm skrev en kolumn i ÅU om sin (och min) handbollstränare Stina. Jessica tackade Stina för alla timmar hon ställt upp och jobbat med oss. Själv kommer jag att minnas med värme att det var under Stinas ledning jag var med om att vinna FM-guld med A-flickorna. Ett annat speciellt minne var Stinas filosofi att vi alltid skulle värma upp utomhus en halv timme innan träningen. En gång låg isen så tjock och glashal på hallens gårdsplan så att vi var tvungna att konstatera det omöjliga i att springa eller hoppa. Stina visste genast på bot;

"Nåja, då får ni väl göra snöänglar istället".

Hittade just på det där. Har haft en fin sommar, och vilat mig från bloggar, tidningar, e-post, ja allt som inte inneburit läsning, klotter med akrylfärger eller att umgås med vänner och njuta av den åboländska skärgården.

I början av sommaren ställde flyttrumban till med viss oordning, som nu är mer eller mindre uppredd. Men skall två självständiga människor på varsin sida om trettioårsgränsen, med olika uppfattning om det livsnödvändiga i bokhyllor, byxor från åttiotalet och hyllor i badrummet slå ihop sig och jämka till en vettig kompromiss så får man räkna med lite vardagsförhandlingar. Men bra har det gått, verkligt bra faktiskt. Styrkan i en kram skall heller aldrig underskattas.

Nytt jobb från och med september. Ett nytt brytningsskede. Från tio till aderton sysslade jag med handboll. Från 18 till 28 har det handlat väldigt mycket om politik och organisationsliv, i olika former. Lite finns kvar förstås, men nu känner jag också att det kan komma något nytt.

Jag har alltid velat dansa…    

Mycket luft har pumpats i valballonger och is smultit under Aura å sen jag senast fått nåt ur tangentbordet.

Muluken har utmanat mig och jag beklagar att det dröjt. Dessvärre är frågan lite svår, jag tycker nämligen att jag är en relativt öppen person…plus att om man ställt upp i tre val så har man nog blivit tentad på allt från favoritfärg till barndomsminnen.

Hm…

1. Jag har varken bank-eller kreditkort.

(Detta är för vissa av mina vänner snarast en anad oegentlighet, men senast det var på tal var det faktiskt nån som var förvånad).

2. Jag sover med yllesockor både sommar och vinter. (Lider av kalla fötter.. )

3. Jag har en allmän rädsla för saker som går högt och fort (undantaget flygplan), om de dessutom vänder sig uppochner är det kört. Således har jag aldrig i mitt liv åkt berg-och dalbana, eller för den delen något mer fartfyllt än Vikingaskepp på Borgbacken m.fl.

Söis.

Bloggen har haft ettårsjubbe medan jag var på Teneriffa. Glad att jag började med den, det är kul att se vad man tänkte för ett år sen. Om jag orkar ett år till blir det riktigt spännande, det kan hända mycket under nästa år om vissa saker i utbildningsväg går som planerat.

Nu så. Grad.stud L. återgår till nya utmaningar inom sociologisk teori och metod.

Kram!

PS. Mikaela Nordling hade samma tanke som jag om Virginauniversitetet skottlossning;    

"Jag är nämligen övertygad om att en del av dem som nu skriker glåpord eller misshandlar någon i fyllan mycket lättare kunde ta fram puffran och skjuta någon, om det var tillåtet att bära vapen."

http://mikaelanordling.blogspot.com/

Cyperns Nicosia, den sista delade huvudstaden i Europa, kom idag över nyhetströskeln. Utkikspunkten mellan den turkiska och grekiska sidan började idag monteras ner, så att det istället kunde bli ett övergångsställe. Jag har varit till Nicosia och kikat över från grekiska sidan till den turkiska. Det var värsta ödeläggelsen. När jag sedan besökte den turkiska sidan var det ju precis lika mycket, om än lite olika, liv på den andra, turkiska sidan.

Historien om Grekland, Turkiet och framförallt Cypern är en där total rättvisa aldrig kommer att skipas. Det finns bara en framtid, som måste skapas utgående från vart man vill komma, inte var man en gång startade. Det är inte lätt, det såg vi med Annan-planens omröstning, då turkiska sidan skulle ha godkänt den, men inte den grekiska. Ströröster fanns nog på båda sidor. Till dem hörde den grekiska sidans historielärare jag träffade.

- Det är samma historia på båda sidor, men med olika bovar. Vi kan inte fortsätta uppfostra våra barn med falska bilder om sina grannar. Jag röstade för Annan-planen, för jag vill ha ett enat Cypern.

Varma tankar till Chara. Kanske är vi en sten närmare grannsämjan.  

Mars har kommit på nolltid känns det som. Bara två veckor till riksdagsvalet. Full rulle är det. På lördag har Teaterboulage i Pargas premiär på sin revy, jag ser fram emot det.

Idag har också JB vernissage, skall försöka hinna på den. Härligt att höra att det blev av och att få se frukterna av ett aktivt arbete. Titta in ni som hinner under de närmaste veckorna på Konstskolan som ligger vid Bangårdsgatan i Åbo.

Ett fint vårväder är det. Fast lite fint är det också att tänka att planet till Teneriffa lyfter om tre veckor… 

FPA:s generaldirektör Huuhtanen vill förenkla socialskyddet, uppger Internytt idag. (http://www.yle.fi/internytt/artikel.php?id=93655) På tiden, tycker jag. Det byråkratiska systemet som nu råder är förutom komplicerat också otidsenligt. På sina håll innebär det till och med att personer med behov av stöd inte får det eller åtminstone har svårt att bevisa att de behöver det. Här kan t.ex. kompisar av olika kön som är kämppisar vara ett exempel, liksom sambor där den ena (förvärvsarbetande) parten inte försörjer den andra (exempelvis studerande) parten, vilket systemet som det nu är förutsätter. Huuhtanen stöder inte de grönas förslag på basinkomst, vilket jag också tycker att är en befogad hållning. Det är bra med dylika diskussionsöppningar som förslaget utgör, men vi behöver trots allt någon form av behovsprövning. Det är inte heller hållbart att frysa skatteprocenten på 40% på i praktiken majoriteten av den finländska befolkningen (de som tjänar under 6000 e i mån). Det kan komplicera arbetsmarknadspolitiken.

Härligt i alla fall att förändringsviljan finns, så vitt jag förstått nu på bred politisk front. Jag önskar FPA med generaldirektören i spetsen välkommen till 2000-talet.

Donerade blod för första gången i mitt liv igår. Skamligt sent påtänkt kan tycka, men har haft lite motgång med hemoglobinvärdet. Gränsen för att få donera för kvinnor är 125. Jag har alltid velat donera, inte minst för att jag har en blodgrupp som inte hör till dem med störst representation i befolkningen. Nu hade jag i alla fall igår det fantastiska värdet 134. Så det gick bra, och en påse A- plockades ur min högra arm. Kände mig lite nervös eftersom jag svimmat tidigare i mitt liv och var lite fundersam på hur det skulle gå, men allt gick jättebra. Skamligt ändå (med STOORT S) att homosexuella ännu inte får donera. Diskriminerande.

En fin vändag igår också, ute och åt och så var det lite svenskalektion med Viivi och Wagner genom albumet Sexpack och salmiak.  Ett bra perspektivbyte mitt i arbetsveckan. På fredag ska jag på keikka och lördagkväll spenderas i årsfestmundering efter dagens kampanjinsatser. Också det välkommen underhållning.

För att travestera Plåstret; kram på alla vänner, vänners vänner och vänners vänners vänner i efterskutt. Sköt om varandra. 

Skönt att ha en stund för sig själv, med dator, kinamat och valdebatt på teve. En annan snarkar i bakgrunden, har som vanligt somnat under Simpsons. 

Det är intressant att höra de partier som är utanför riksdagen diskutera sin och /eller riksdagspartiernas politik. Ett blandat gäng, minst sagt. Lite beklagligt då nu debatten är på hälft att så lite ideologi kommit fram, skulle t.ex. gärna höra mera av liberalernas och marxist-leninisternas argument, för att se hur de för fram sin ideologi. 

Idén som självständighetspartiets representant presenterade om att få debattera med riksdagspartierna är inte heller helt dålig. Det skulle ge skärpa i debatten, och tydligare ideologiska diskussioner. Det skulle också ge riksdagspartiernas representanter möjlighet att svara på de påståenden som framförs av de små.

Kanske vi kunde komma så långt i interaktiviteten nästa gång?

Valfebern stiger. Blodet börjar flöda snabbare igen, den politiska passionen jag haft sedan 15-årsåldern gör sig påmind. Ibland har den vilat sig lite, men så dyker den upp igen inför valet.

Febern stiger också på annat håll, de Gröna och KD vill ha ut Sfp ur regeringen och Maarit Feldt-Ranta hos sdp nämner Sfp i samband med den icke-önskade Minä-linjen som de tar avstånd från i sin kampanj. "Minä" (i motsats till Me som sdp då står för enligt reklamen) betyder hårdare värderingar om jag inte alldeles missförstod Maarit. Det skulle vara belysande med exempel på vad hon menar med Sfp:s hårdare linje. Och ifall Minä betyder att ha individen som utgångspunkt så kan jag skriva under.

De Gröna och KD tycks däremot tycka att väljarna har svårt att tänka själv, eftersom de vill bilda regering INNAN valet. Jag lever i alla fall fortfarande i tron att det sker efter valet, med valresultatet och förhandlingar om regeringsprogrammet som utgångspunkt. Så hoppas jag verkligen att de som tolkat in ett frieri till svenskmotståndare i dessa utspel (sfp ut ur regeringen) har fel, eftersom jag vet att det finns folk i de två partierna som värnar om svenskan. Tyvärr ser det just nu i alla fall inte bättre ut. Sen kan man ju undra hur det är ställt med sakfrågorna inför valet om det enda man får rubriker med handlar om ett annat parti?

Nå, här i vår "bunker" jobbar vi på med vårt och ödslar möjligast lite energi på att titta åt sidorna.

Vi har vårt eget race, vi har kul och vi kommer att ta hem vinsten i slutändan. Punkt.